31 maj 2010

En månad

En månad Malin. Och jag förstår fortfarande ingenting. Även om jag försöker förstå, försöker fatta och bearbeta. För jag vill inte bara att tiden skall gå. Men jag kan ändå inte förstå...

17 maj 2010

Kära kusin...



Jag är så tacksam för att jag har fått vara Malins kusin.


När jag var liten såg jag upp till Malin som den coola tjej hon var. Malin visste så mycket, kunde så mycket, hade så häftiga saker och fina kläder som jag ibland hade turen att få överta. Hon lyckades också lura mig många gånger. En gång fick jag hem ett brev där det stod att kalle ankas farbror hade gömt en skatt i skogen på tomatvägen som man inte fick berätta för någon om förutom Malin Tolf. Jag tänkte att Malin var utvald, för allt som Malin säger är alltid sant. Jag hittade mycket riktigt också skatten sen genom att följa skattkartan jag fått, bränd i kanterna och allt var den.


När jag blev lite äldre var Malin fortfarande någon att se upp till. Malin hade varit med om så mycket i livet tyckte jag och hade så mycket bra att komma med. Jag kallade henne "min visa kusin", vilket hon inte var sen att nappa på. En gång kom tre 18-åriga noviser till Göteborg för att gå i fest-skola hos Malin. Än idag pratar vi om det galna besöket. Vi kände oss både tröttare och klokare efter den helgen som slutade med en hemfärd i polisbil. Men aldrig behövde vi vara oroliga. Malin fanns ju där och hon kunde fixa allt.





Malin har varit en person att lita på och anförtro sig åt. Hon har alltid varit bra att prata med och kommit med fina råd. Mycket tack vare Malin tog jag ett stort och viktigt beslut som jag är så tacksam för idag.


Att Malin är borta nu känns otroligt tungt. Den framtid jag sett där vi ska fortsätta genom livet tillsammans har plötsligt försvunnit. Jag är så ledsen för den ofattbara sorg som drabbat alla som lärde känna Malin, särskilt hennes närmaste.

Dagarna går och för dem som aldrig lärde känna Malin har ingenting hänt. Vardagen rullar på som vanligt. Det är konstigt det där. För andra har livet helt stannat upp. För mig känns det bara helt ofattbart. Det kommer nog dröja lång tid innan jag inser vad som hänt.

Jag tänker på dig hela tiden Malin och jag hoppas du har det bra.









13 maj 2010

Vill du också kunna göra inlägg här?

Om du är anhörig på ett eller annat sätt, men inte fått en inbjudan att bli skribent här så har mailkedjan inte hunnit fram till dig än helt enkelt.

Du behöver inte vänta på det heller, dra ett mail till;

micke@seventribe.com
eller
jani@seventribe.com

så fixar vi så du kan lägga upp poster etc.

Känner du fler som skulle ha glädje av detta så kan du bara droppa deras mailadresser i samma meddelande.


OBS! Det verkar som inbjudningsmailet har en tendens att ramla in som skräppost, så kolla där om du känner att det tar tid.

En låt till våran älskade Malin..

Denna låt är skriven en sömnlös natt i början av maj. Låten handlar om och är tillägnad Malin. Vi saknar dig, men ler när vi tänker på dig.. Kram

Älskade Malin

Vad skriver man i en minnesblogg till sin älskade dotter?
Smärtan och saknaden är ju outhärdlig och jag förstår att vi får leva med det resten av våra liv.
Men jag känner en stor tacksamhet över det stora stöd som så många har visat oss. Det känns
bra att veta att Malin har så många vänner och kompisar och att honom lämnar så många ljusa
minnen efter sig. Ni betydde också väldigt mycket för Malin. I sitt rymliga hjärta hade hon plats
för många bästisar, många kompisar. Hon älskade Er.
Tack också för den här bloggen!

Ett litet minne vill jag bidra med:
Malin var så omtänksam och rädd om sin familj. Men hon hade alltid den där glimten i ögat och
var inte sen att fånga ögonblicket.
Jag besökte henne på lasarettet en kväll efter en tuff dag på kontoret. Jag hade en sådan intensiv huvudvärk och det såg naturligtvis Malin direkt. Hon klev upp ur sängen, tvingade ned mig med "stackars lilla pappa. Nu skall Du ligga här och vila". Hon hämtade ett glas vatten och en smärtstillande tablett, lade över mig sin gula filt, höjde sängen i lagom nivå så att jag skulle kunna se på TV och frågade vilket program jag ville se. Själv satt hon bredvid och vakade över mig. Men sedan såg jag hennes busleende. Hon tog fram ett gossedjur som hon tvingade mig att krama. Att det sedan blev ett foto som hon säkert visade många av Er, det förstod jag direkt.
Att plötsligt en sjuksköterska kom in i rummet och såg mig liggande där men en gossenalle,
nedbäddad i Malins säng, gjorde det hela ännu roligare.
/Din lilla pappa/

11 maj 2010

varlden basta




Malin var och kommer alltid vara min allra basta van. Min bastis. Det ar nog manga som har Malin som basta van, men jag latsas lite for mig sjalv att jag var hennes bastis ocksa. Jag traffade Malin nar jag var sex ar och jag bara avskydde henne forsta dagen. Hon hade tva blonda flator och kom till lekis efter att hon varit hemma med vattenkoppor. Jag var avundsjuk. Mest avundsjuk for att alla kompisar som jag lekt med i mina tva forsta veckor pa lekis nu helt plotsligt hellre ville leka med Malin. Inte sa konstigt egentligen, for hon var ju mycket coolare och roligare an vad jag var. Nagon vecka gick och Malin fick allergi ute pa en lekis-utflykt. Nagon dum kille retade Malin och fran den stunden tog jag Malins parti. Gud vad mycket dumheter vi har hittat pa sen dess. En gang flydde vi fran lekis (Malin blev inlast pa ett rum av elak lekis-froken, jag hamtade Malins stovlar och stack till fonstret dar hon klattrade ut). En sommar i ton-aren var vi pa Kreta med mina foraldrar och fick for oss att sticka till en strand med nagra killar mitt i natten. Jag kissade nastan pa mig av radsla nar pappa kom gaende (han hade upptackt att vi var borta och var pa rasande jakt efter oss). Allting var mycket mer spannande med Malin, allting var mycket roligare. Jag ar sa tacksam och stolt att jag fick vara hennes van. Postar ett kort fran i somras da vi tavlade on vem som kunde ha klanypan pa nasan langst, och ett kort fran fyra-fem ar sedan da Malin halsade pa mig i Kalifornien. Malin och jag skulle bli bruna och ignorerade solskyddsfaktor, resulatet blev val sadar.

10 maj 2010

In Loving Memory

I Malins ära




http://www.youtube.com/watch?v=F2ttlbk69oY

Sång: Jani Salonen
Gitarr: Martin Englund
Produktion: Dennis Westerberg

Att bli vuxna tillsammans...

...lyckades aldrig jag och Malin med. I en lägenhet på mindre än 15 kvadrat bodde jag, Malin och Sara i omgångar. Vi fick inte plats alla tre samtidigt. Vi hade just flyttat hemifrån, skulle bli bartenders och så skulle vi ha skitkul. Att jag lyckades träffa på just de här två tjejerna har jag varit tacksam för hela tiden. Jag fick lära mig att det gick att ha kul på helt nya sätt.

Ni vet såna minnen man kan börja fnissa åt när det verkligen inte passar sig, Malin är med i många av dem. Vi lyckades sova igenom ett fönsterbyte i den lilla, lilla lägenheten för att på morgon märka att vi inte bara hade nya fönster utan att också diskstället var uppskruvat på väggen. En plan vi hade haft länge men inte riktigt tagit tag i. Några dagar senare dök vaga minnen upp hos Malin att hon öppnat dörren till hantverkarna och då också gett dem diskstället. Hon kunde bara hoppas att hon tagit på sig något innan hon öppnade.

En gång i veckan fick vi post. Det var pappa Tolf som skickade senaste avsnittet av Rederiet. Det var den mest heliga timmen på hela veckan, alltid med vita frallor och camembert. Det var nog det enda jag kan komma ihåg att vi åt under hela tiden egentligen. Om inte California White och naturgodis räknas som kost

Vi tränade också. Fyra personer på två gymkort. Fast det fick vi sluta med när vi blev utjagade av en aerobictjej som skrek att vi inte hette Niklas.

Innan jag blir långrandig...jag är så otroligt glad att jag fick spendera min mest vilsna tid i livet med en person som visade att allt kan vara roligt om man bara låter det vara det. Det är också otroligt vackert att på avstånd se vilka fantastiska vänner Malin till slut blev vuxen med. Jag lider med er att ni har förlorat en så underbar människa i er vardag samtidigt som jag hoppas att ni så småningom också fnissar för er själva på bussen åt någon av alla galenheter utan att känna er sorgsna.

Himlen har fått en ängel till.

Av Ida S

...

Hittade den här bilden när jag kollade igenom gamla fotoalbum, och då menar jag gamla. Denna bild är från är 2000 och får mig att tänka på så många underbara minnen.



Det går inte en sekund utan att jag tänker på Malin.

Saknar dig underbara vän!



Jordfästning

8 maj 2010

Nyår+lite annat!


Första bilderna jag lägger upp är från en trevlig kväll som startade hos Micke där malin ville ta kort på sina "hårdrocksbyxor"! Kvällen slutade på bill o bob där jag bjöd Malin, Kim och Hutte på ställets "äckligaste shoot"!
Ingen fixade att dricka upp denna shoot förutom en....Malin...




Nästa bild är från en resa till Stockholm, jag och Malin åkte bil från Västerås för att möte upp Marcus, Viktoria, Andreas med sin Viktoria!
Vi skulle på konsert på Fryshuset men jag skulle också köpa ett par skor som jag jagat i 10år, Malin var väldigt bra support för vi delade ett stort sko intresse!
Hittade en trevlig "pub" där Malin beställde en hamburgare med massa konstig OST!
Tyckte denna bild var fin och talande för själva kvällen.


Avslutar min lilla bild serie med nyårsfirandet!
Jag och Malin var ansvariga för kvällen, ja Malin planerade i vanlig ordning och jag haka på som jag brukar göra när hon är i farten!
Vi hittade ett recept på internet, något med apelsin skulle väl vara festligt och gott?
Jag och Hutte var hemma hos Malin kvällen innan och "Ramsey" (jag) skulle få ihop denna middag!
Med hjälp av Malin som var ansvarig för dukning och hälla upp öl!
Hutte satt och vart DJ med hjälp av Malins dator, tack Hutte!
Det vart kaos!
Den som hittat på receptet måste ha haft fel på sina smaklökar eller så är de något fel på våra läs kunskaper för det vart allt annat än gott!
Tyvärr har inte jag några bilder av detta men nej det gick bara inte, gjorde ett försök att smaka på den men icke....

Katastrof?
Nope, Malin hade redan planerat in plan B!
Dagen, kvällen, natten var super på alla sätt o vis, det blir lätt så när Malin är med.

7 maj 2010

Smeknamn

Av oss kallades hon oftast för Bralla, Mamma eller Mammu.
Bralla kom så klart från Malla-Bralla.
Mamma från att hon allt som oftast var som en mamma för oss alla.

Det senare, Mammu, kom av att hon fått en skum hands-freepryl installerad i bilen som bla kunde läsa upp hennes telefonbok. Den var bra, förutom på just det...
Vi åkte ofta omkring och skrattade åt att den sa t.ex:

Mick = Micke (jag)
Anna Reandull = Anna Randle (att den inte kunde säga Randle ordentligt är ju en gåta)
Jeauoniii = Jani
Mick sådär-bög = Micke Söderberg
Freesioour = Frisyr (Anders hette så i Malins telefonbok)
Pappu = Pappa
Mammu = Mamma

och härav fick Bralla heta Mammu på senare dagar..

Gassande sol och en massa djur!

Dessa bilder är tagna 090717 i Kolmårdens djurpark.
Malin hade i vanlig ordning planerat utflykt.
Det var Malin, jag och Anna som var hemma på besök från London.
Oerhört lyckat initiativ! Tack för det Bralla!!!



På väg! Glass skall inhandlas och inmundigas.

Bilsafari, sjukt spännande!

Lejon i svensk skog, inget konstigt

Giraff i svensk tallskog, inte heller speciellt konstigt

Hårig men ändå ansad?!

Inte heller så konstigt djur på den svenska savannen...

Getter på tak. Det ska va så.

Bamse uppspikad på vägg. Risigt att det inte hade en levande Bamse tycker vi. Malin och Anna gör det bästa av situationen. Antar jag.

Leta med karta efter djur! Ja, det är ett tjejlinne jag bär. Malins faktiskt. Värmen slog till hastigt och hårt. Det är min förklaring. Jag vet redan vad många kommer skriva, det bjuder vi på!

Luncha sig lite! Inte dålig utsikt på något sätt. Bra där!!

Malin var pepp att se på tigrarna. När vi väl hittade dem så låg de och jäste på avlägsna platser så hon fick lov att zooma med sin lilla partykamera. Blev som det blev, men det är en tiger iaf! Svensk tiger (?)

Den här sälen fick för sig att han kunde prata.. vi fick med litegrann på video, ska försöka lägga upp det oxå.

Kolmården utan delfiner? ICKE! Hoppa med boll i vatten.

Här har vi krabaten som kväker ur sig nåt konstigt, lät roligt och självklart pladdrade han på mycket mer innan vi hann få fram kameran för att filma.