Älskade Malin

Bara några dagar kvar till 2-årsdagen av Malins bortgång. Klockan 15.00 den 1/5 hoppas jag att så många som möjligt kommer hem till oss på en fika och för att minnas Malin. Det känns fortfarande overkligt och jag saknar henne så att det gör ont. Det gör ont i själen. En ständig oro. Det är helt enkelt tomt utan henne. Tårarna trillar fortfarande så gott som varje dag. Häromdagen kom utredningen från socialstyrelsen. Vi gjorde ju en anmälan till Lex Maria. Jag kan inte gå in på några detaljer, för Malins skull. Men våra klagomål visade sig berättigade. Ingen läkare har blivit prickad men socialstyrelsen är kritisk till mycket. Att man inte undersökte henne mer noggrant både första och andra gången som hon kom till akuten, att man inte röntgade henne snabbare, att vi anhöriga inte fick någon professionell hjälp och att vi fortfarande inte fått det. Men inget av det här hade hjälpt Malin. En snabbare operation hade gjort det men något liknande har tydligen aldrig inträffat och konsekvensen nu blir att sjukvården ändrar på sina rutiner vid liknande fall. Tyvärr hjälper inte det här Malin. Malin hade så många olika sidor. Vi är på golfresa i Spanien just nu. Bredvid mig på sängbordet finns ett farsdagskort som hon har gett mig. Där har hon skrivit " Tack för att du finns och för att jag har haft sån tur att få dig som pappa!! Älskar dig! Puss Malin! Det var en sida av Malin. Den omtänksamma. Den som kunde visa vad hon tyckte och kände. Man blir naturligtvis stolt över att ha fått ett sånt kort och för alla andra saker som hon spontant gett mig. Små enkla saker som nu betyder mer än någonsin. Jag älskar Dig Malin!! Pappa

Älskade Malin

Det är nu snart 2 år sedan Malin gick bort. Hela den tiden har jag inte gjort något inlägg på den här minnesbloggen. Har skrivit en del på Facebook men jag tycker det är så svårt att skriva om minnen med Malin. Sorgen och saknaden är alltför stor för att jag skall klara av att skriva om alla fantastiska minnen. För otroligt många minnen har jag. Jag har ju levt för och med denna fantastiska människa i 28 år. När jag såg henne den första gången den 10 juni 1982 så var det kärlek från den första sekunden. På nästan samma ställe såg jag henne för sista gången. Hon dog framför mina ögon. I det ögonblicket så dog en stor del av mig också. Meningen med livet försvann på någon sekund. Jag har alltid varit en flitig fotograf. Både foton och video. Ibland har omgivningen varit ganska trött på mitt fotograferande. Men också till mångas glädje. Inte minst Malin har jag fotat så väldigt mycket under alla år. Något som jag vet att Malin uppskattade. Hon lånade ofta dessa videofilmer och visade sina kompisar. Några av videobanden visade jag för Micke Å igår. De var från 1989-92. De visar vilken otrolig energi Malin hade. Hon hittade ständigt på nya saker. Var alltid så positiv. Ingenting var omöjligt. Och vilken fantasi hon hade. Mycket av det här tog hon med sig till vuxenvärlden. Ni vet alla vilken fixare hon var och så många bra sidor hon hade. Det är så förskräckligt sorgligt att tänka på hur mycket hon skulle ha gjort för oss alla. En sån förlust för så många av oss. Från de här banden har jag en favorit. Malin och Ida på Gåsö. Ida blev som en familjemedlem. Hon var med oss så många år på Gåsö. Det var skattjakter (skräp från stränderna), lekar, upptäcktsfärder, krabbmete, bad tills båda skakade och var blåa om läpparna. Hur många hundra hopp från bryggan de gjorde varje år vet jag inte men många var det. Det var en härlig tid och jag vet att jag tänkte: ta vara på den här tiden. Lyckligare än så här blir jag aldrig. Ja det här var mitt första inlägg om en person som var min största kärlek i livet. Tack för allt Älskade Malin! Din Pappa

Hej

Jag hatar blodförgiftning. Jag tycker att hata är ett fult ord, men det är okej att använda i det här sammanhanget. Det är inte okej att en ung människa ska drabbas och dö av förgiftat blod.

Ord känns överflödiga men saknaden är oändlig.

Malin, Malin.. önskar att man kunde få dig tillbaka.

Och vet du vad som slog mig nu, påsken kommer. Påskfesten... Påskfesten! Den där festen som du längtade så efter som aldrig blev av.

Fy fan för blodförgifting fy fan för döden!

Pa nagot vis kom jag in pa Teddybjornen Fredriksson pa Youtube. Malin berattade att hon sjong den nar hon var liten men fick till "Teddybjornen Fhededikson, Jansson hette han" istallet. Det blir inte sorgligare an sahar.