fundering...

skickar du små hjärtan till mig ibland?

..kanske bara nåt jag fått för mig för att jag önskar att det var du.

jag skickar iaf ett stort hjärta till dig!

saknar dig så min älskade vän.. <3

Älskade vän saknar dig!

Jag har länge velat skriva men inte kunnat...vill inte förstå att du är borta!
Kommer på mig själv att jag går runt och försöker hitta ett sätt att få dig tillbaka, men det går juh inte...jag är så arg och ledsen, saknar dig något otroligt mycket min älskade vän.
Jag hoppas det finns något fint efter detta liv på jorden och vi en dag möts igen...då ska jag massera din rygg, killa dig i håret och smörja in dig med body butter, kanske till och med göra tacos.

Vi lärde känna varandra för ca. 9år sedan, men det känns som vi alltid känt varandra, vi kom varandra så nära. Efter 2 stora resor ihop, bilade till Portugal när vi precis tagit körkort och Costa Rica resan med otroligt fina minnen.
Aporna i träden runt huset, söta 1:a dagen, sedan otroligt irriterande, lät hela nätterna. Vi åkte linbana i djungeln, tuffa var vi och sedan den ständiga kampen att bli bruna...eller röda?

Påhittig som få och busig som tusan det är du min vän. Vi var så rädda för kackerlackor, ormar och denge m.m så vi lindade in oss i myggnät på kvällarna, såg ut som puppor.
Vi spelade kort och den som förlorade skulle gå till de super äckliga toaletterna (kom Malin på) och stänga dörren slå toalettlocket upp och ner 10gånger . Vilken idé men vi gick med på det!
Gissa vem som förlorade, jo Sandra, fick gå in på toaletten det var stopp i och hade inte bara en eller 2 utan 3 bajsar. Malin skrattade så hon grät, kan fortfarande se dig fnittrandes så tårarna rinner och sedan en liten nick "varsågod sätt fart". Och in gick jag och gjorde det vi kommit överens om att förloraren skulle göra när jag kom ut mådde jag super illa, du skrattade fortfarande och sa "hahaha tänk att du gjorde det, hade jag aldrig gjort...vad äckligt".
Din lilla bus säger jag bara, älskar dig så otroligt mycket och är otroligt tacksam för de fina stunder vi haft, det är många! Jag har alltid sagt att du är som en syster och hade jag varit en man hade jag friat på en gång finns ingen som du!

Du finns i mitt hjärta för alltid, min ängel <3

Sandra, Daniel, lana och Kristina

På Meidis & Hasses önskan:

Älskade syster

Jag har så länge velat skriva någonting på Malins minnessida men inte riktigt kunnat. Det är alltför svårt att förstå vad som faktiskt har hänt, att min lilla syster yster inte längre finns kvar här hos oss.

Jag har följt Malin under hela hennes liv och var 16 år när hon föddes. Den första tiden var hon bara en liten busunge, men vartefter åren gick blev ålderskillnaden bara mindre och mindre. De senaste åren blev vi systrar på riktig, jag är så väldigt tacksam för den här tiden men samtidigt väldigt ledsen att den blev så kort. Malin var så bra att prata med oavsett om man var glad, arg eller ledsen. Hon var alltid lojal och sa det man ville höra i precis den stunden.

När jag sitter här och skriver kommer att tänka på en episod från förra året som var så typiskt Malin. Hon var mycket hemma hos oss i vårt nya hus det senaste året, bl.a. hjälpte hon oss med trädgården förra sensommaren. Vi hade grävt sönder tomten på baksidan så vi behövde så gräs och fixa till. Det hände dock inte så mycket, varken jag eller Fredrik (min man) hade någon ork att ta tag i tomten.
Men det hade syster yster, här skulle hyras jordfräs och vält och gräsfrön skulle inhandlas. Malin slet med jordfräsen och välten, det var tungt och så slitsamt och jag förstår fortfarande inte hur hon orkade (vi hjälpte väl till förstås – under tvång).
När gräsmattan var klar var det dags för nästa projekt: i ett hörn av trädgården låg det nämligen en stor hög med brädor, kvistar och trädgårdsavfall som enligt Malin skulle bli prima trädgårdsland. En hel dag från morgon till sen kväll stod hon och grävde och vände jord med en spade. Jag kommer ihåg att hon skrattade och visade sina händer fulla av blåsor efteråt.
Men hon var inte riktigt färdig i och med detta, för hon hade fått syn på en massa gatsten i en hög och hade redan börjat planera bygge av liten mur. Muren skulle byggas runt de blivande bärbuskarna i det nya trädgårdslandet. Så det var bara ut och köpa murbruk och murslev, och vi fick både muren och bärbuskarna på plats till slut.

Det gick åt mycket Coca-cola light under den här perioden, men hur envis och full av energi var inte min älskade syrra.

Din Syster

till finaste Malin

Det är så ofta jag vill ringa dig, det gör jag också.. men det spelar ingen roll hur mycket jag försöker, du svarar ju aldrig. De bra dagarna då låtsas jag som att du fortfarande finns och att du snart kommer att ringa upp. De dåliga dagarna, det är de dagarna man förstår att du inte finns kvar.

Ofta tänker jag på den outhärdliga sorgen som Malins familj bär på. Det finns inga ord.

Jag saknar dig Malin <3


Den här spelades in den 25 april 2010

Saknaden är outhärdlig. Mamma

Lite läskigt, men på ett bra sätt...

Jag är inte religös över huvud taget. Däremot kan jag tänka mig att det finns något bortom det vi ser med blotta ögat. Och ända sedan jag var liten har jag varit ganska känslig för "spöken". Efter att min mor gick bort -98 ägnade jag ofta tankar till att säga åt henne att inte göra några hyss för jag är så nojig. Och hon visste det redan innan och har hittills inte "visat" sig, men jag har så klart känt av hennes närvaro då och nu.

Samma sak har jag tänkt till Malin. Jag vill att hon ska vara med men jag vill helst inte uppleva några konstigheter. Ni vet, i stil med att man känner sig iaktagen, skåpluckor som öppnar sig eller liknande... Håren reser sig på armarna bara jag tänker på det.

Men så händer det....

På natten mellan Malins födelsedag och fredagen så snackade jag i telefon med Anna. Vi pratade mycket om Malin, om hur mycket vi saknar henne, vad hon skulle fixat för tillställning för sin dag, hur mycket man vill prata med henne om. Vi snuddade även vid tanken att hon förmodligen är med oss på ett eller annat sätt. Man vill ju gärna tro det. Eller, man vill helt enkelt att det ska vara så.

Mitt i samtalet så får jag för mig att jag ska synka ihop en hemlånad iPad med min dator. För att göra det så måste man knappa in en kod i datorn som iPaden genererar helt slumpmässigt.

Jag aktiverade synkningen, och iPaden skramlade fram en kod. En fyrsiffrig kod.

Det stod 1982.

Jag blev tyst och Anna undrade vad som hänt. Det var inte utan att min röst darrade och jag tittade mig nervöst omkring i mitt mörka rum medans jag förklarade vad som just skett.

Men efter en kort stund så kändes det ändå skönt på nåt sätt.. det var så Malin på nåt sätt.. Ett ganska varsamt sätt att bara säga "-Jag är här"... och via ett medie som vi delade intresse för. Hasse vet vad jag menar, hon hittade alltid anledningar till varför det behövdes en ny dator till henne eller en iPhone till honom eller en iPod till Meidi (som hon fortfarande inte börjat använda).

Så Anna och jag känner åtminstone att det ett klart tecken på att allas vår Malin har hittat nya sätt att spela ett spratt. Hon är med oss och är precis som den hon var. Och det är en pyttepytteliten tröst i den oerhörda saknaden.

Tänker på dig Malin många gånger varje dag, och extra mycket idag på din födelsedag. Skänker också en tanke till alla oss som saknar Dig så otroligt mycket. All kärlek och många kramar

28 år idag

Idag fyller Malin år. jag skriver fortfarande som att hon finns kvar, för det tar emot att skriva annat.

Grattis älskade skrutt. Vi saknar dig så mycket!

kom tillbaka snart..

Malin Tolf, den ända jag vet som haft pirat lapp tre gånger i sitt liv, och fortfarande vart lika snygg.

Vill dagen till ära även dela med mig av ett minne med Malin. Det var kvällen då detta kort togs. Malin hade fått nåt sår på näthinnan på ögat, hon ville verkligen inte visa sig ute. Men på nåt sätt lyckades jag få med henne hem till Hanna och sen ut.

När hon kommer hem till Hanna berättar hon hur hon försökte köra ut bilen ur garaget, men misslyckats pga av att hon bara hade ett öga. (hur man ens kommer på att man ska köra med ett öga är för mig ett mysterium).
Slutar med att hon är smart nog att ta taxi iaf. När hon kommer till Hanna har hon svårt att bedömma avstånd. hon har svårt att gå och att ställa glaset på bordet.

När vi sedan kommer ut på krogen så tar hon sin cola mot munnen och ska dricka. jag tittar på henne och ser hur hon håller cola flaskan en bit från munnen och häller rakt ner på sina skor. Då märker hon att hon missat munnen och vi skrattar så vi dör.

ja.. Malin, jag saknar henne så mycket.