Kära kusin...

Jag är så tacksam för att jag har fått vara Malins kusin.

När jag var liten såg jag upp till Malin som den coola tjej hon var. Malin visste så mycket, kunde så mycket, hade så häftiga saker och fina kläder som jag ibland hade turen att få överta. Hon lyckades också lura mig många gånger. En gång fick jag hem ett brev där det stod att kalle ankas farbror hade gömt en skatt i skogen på tomatvägen som man inte fick berätta för någon om förutom Malin Tolf. Jag tänkte att Malin var utvald, för allt som Malin säger är alltid sant. Jag hittade mycket riktigt också skatten sen genom att följa skattkartan jag fått, bränd i kanterna och allt var den.

När jag blev lite äldre var Malin fortfarande någon att se upp till. Malin hade varit med om så mycket i livet tyckte jag och hade så mycket bra att komma med. Jag kallade henne "min visa kusin", vilket hon inte var sen att nappa på. En gång kom tre 18-åriga noviser till Göteborg för att gå i fest-skola hos Malin. Än idag pratar vi om det galna besöket. Vi kände oss både tröttare och klokare efter den helgen som slutade med en hemfärd i polisbil. Men aldrig behövde vi vara oroliga. Malin fanns ju där och hon kunde fixa allt.

Malin har varit en person att lita på och anförtro sig åt. Hon har alltid varit bra att prata med och kommit med fina råd. Mycket tack vare Malin tog jag ett stort och viktigt beslut som jag är så tacksam för idag.

Att Malin är borta nu känns otroligt tungt. Den framtid jag sett där vi ska fortsätta genom livet tillsammans har plötsligt försvunnit. Jag är så ledsen för den ofattbara sorg som drabbat alla som lärde känna Malin, särskilt hennes närmaste.

Dagarna går och för dem som aldrig lärde känna Malin har ingenting hänt. Vardagen rullar på som vanligt. Det är konstigt det där. För andra har livet helt stannat upp. För mig känns det bara helt ofattbart. Det kommer nog dröja lång tid innan jag inser vad som hänt.

Jag tänker på dig hela tiden Malin och jag hoppas du har det bra.