5 juli 2012

Det här talet skulle Micke hålla på Malins Minnesdag hemma hos oss, men hans röst sprack så jag vill gärna att det skall komma in på Malins Minnessida istället. Det är så himla fint. Meidi och Hasse.


"Hur är detta möjligt. Det har gått två år. Men det känns som igår.

Denna tragedi har ställt min tillvaro upp och ner. Länge hade jag en konstig känsla av ovisshet kring vad min saknad och relation till Malin betytt jämfört med någon närmre anhörig. Trots allt tillhör jag skaran av personer som kom att lära känna henne i den senare delen, i vad som skulle visa sig vara, hela hennes liv.

Jag kunde känna en märklig “inkräktande” känsla, att man kanske skulle störa.. det finns ju vänner, för att inte nämna släkt och familj som känt Malin bra mycket längre och på många punkter även bättre.



Men en dag för inte alls länge sen insåg jag vad min lilla del betyder i sammanhanget.



Det är som ett pussel



Då Malins barndomsvän Ida ska gifta sig i sommar så har Hasse inför detta tagit på sig den ofattbart tunga uppgiften att ta fram videosekvenser på Ida från deras gemensamma barndom, då han varit väldigt flitig på att filma under deras uppväxt. Och eftersom jag kan lite filmklippning så har jag erbjudit mig att hjälpa till.

En dag satt jag med för att kika igenom några band för att hitta rätt band och avsnitt. Hjärtskärande är bara förnamnet. Men för mig blev det även en annan märklig upplevelse. Bilden av vem Malin egentligen var klarnade, ungefär som när man lägger ett pussel.

Omisskännlig var hennes energi och drivkraft. Hennes fantasi. Hennes oerhörda vilja att något hela tiden skulle hända. Sprallig… men ändå noggrann. Spontan men ändå klarsynt. Jag fick bl.a. bevittna hur hon såg till att Hasse filmade någon form av TV-program där hon och Ida var programledare, komplett med egenförfattade tittarbrev och tävlingar. Och de samlade “skatter” i skattviken på Gåsö.. -I princip skräp som drivit i land, förklarade Hasse hjärtligt.. eller de mängder av porslinsskärvor som skulle limmas ihop och återta sin forna form av tallrikar eller skålar.. just i det klippet tyckte jag mig skönja ett visst tvivel hos Ida.. annars återspeglade klippen genomgående två flickor som skulle göra vad som helst för den andre. Och Hasse hörs stundtals bakom den flitigt använda kameran, med sitt karaktäristiska ja jo… men jahaa.. mmm



Bilden, pusslet av Malin klarnade.. hon var ju exakt likadan under den tid jag fick dela med henne. Hon såg till att vi alla i bandet och vänner runt omkring helt enkelt umgicks. Då pratar vi inte bara fika utan det skulle fixas, trixas och styras, planeras och göras, som ingen annan gör.. från TV-spelskvällar och filmmys, festiviteter till aktivitetsdagar, paintball och grillning, bad, wakeboard och resor, gå på fotboll, utflykter och firanden, pepparkakshus, julklappsbyten, nyårssupéer och stora påskfesten, Hon knöt samman oss som vänner. Ett nav i livets hjul.



Det större pusslet.

Gåsö.

Nu blev det aldrig av att jag upplevde denna betydelsefulla plats tillsammans med Malin.

Men jag har sett otaliga bilder därifrån.

Jag föreställer mig Gåsö som en tavla. Västkusten från sin bästa sida.

Där det havsblå och himmelsblå endast skiljs åt av bergsgrå kobbar och skär. Fiskestugor och bryggor utspridda som små modellhus på öarna. Solsken, skärgården badar i dess guldaktiga skimmer.



Tavlan är ett pussel.

Men det är något som inte stämmer. I hörnet där solen bör finnas avbildad, är bitarna liksom tomma… som om att jag kan ana.. minnas, men inte se vad som ska finnas där för att motivet ska vara komplett.

För er Meidi och Hasse föreställer jag mig att dessa bitar inte bara är tomma, utan helt och hållet saknas. Där solen ska vara gapar hålrummet tomt och förödande. Pusslet kan inte bli komplett. Någonsin.

Meidi säger ofta, utan er vet jag inte hur vi skulle klara oss.. och jag har lika ofta undrat, men va… vad har just jag tillfört..? Men det är här jag kommit till viss insikt.

Allesammans här bär på olika pusselbitar som kan påminna om vad som ska finnas i det tomma hörnet av motivet.

Vi är de blanka bitarna som på sätt och vis kan överbrygga det gapande hålet



Allas vår saknad och sorg är enorm inom våra ramar för vilken relation man hade till Malin.

Ett är ju säkert, föräldrar skall aldrig behöva genomgå att överleva sina barn.

Och en sak har Hasse då och då skrivit, Malin var min stora kärlek. och det slog mig att det är det närmsta jag kan komma att ana hur det känns för er varje dag:

Att tänka sig in i att få sin stora kärlek ryckt ifrån en av självaste döden… då .. kan jag börja ana den smärta ni bär på.



Jag vill framföra det ödmjukaste tack att ni så kärleksfullt tar emot alla oss och bidrar till allas våra pussel av Malin, så tavlan aldrig bleknar."

4 kommentarer:

  1. Otroligt vackert skrivet..

    SvaraRadera
  2. Åå så fint skrivet. Jag känner också igen känslan och det kändes på något konstigt sätt som att något litet klarnade när jag läste dina vackra ord!

    SvaraRadera
  3. Starkt skrivet Micke, du är grym....

    SvaraRadera
  4. Naa, Micke. Du ar underbar. Det ar sa fint av dig, och tack for allt du har gjort. Jag bolar sa jag gar av. kram.

    SvaraRadera