19 oktober 2010

Tomt utan dig...

Nu har jag besökt din grav, fruktansvärt att se ditt namn på en sten.
Min vackraste vän, saknar dig något fruktansvärt.
Du ska veta att jag tänker på dig varje sekund, jag är ledsen men mest arg, arg på den eller det som tog dig ifrån oss som älskar dig så mycket. Trodde det skulle bli lättare men det blir bara jobbigare och jobbigare.... Hoppas verkligen du har det bra där du är och att du kan se oss. Ibland säger jag ditt namn högt så du ska veta att jag tänker på dig, ifall du är runtomkring mig.
Tänder ett ljus för dig varje dag. En gång hällde jag till och med upp ett glas vin till dig. (vet att mormor gör så ibland).
I andra länder lever man närmare de som har gått bort, i Sverige är det som att man bara ska skjuta det åt sidan.
Tog med din paljett väska och halsduk på en sväng på stan i lördags också, kändes bra att ha dig vid min sida. Lana fick din lilla kanin och grisängeln. Hon säger att det är Malins och att hon passar dom åt dig. Tycker det är fint att hon pratar om dig, vet hur mycket du älskade henne.

Skriver snart igen <3

Din bästis (bland många andra) <3
Sandra

3 kommentarer:

  1. Jättefint skrivet Sandra! Du är en sån fin människa!!
    Jag är säker på att Malin är kring oss hela tiden!
    Själv pratade jag högt till henne i helgen när jag var ensam ute i svampskogen. :) Kändes lite bättre på något konstigt sätt.

    Kommer till Västerås i helgen och ska åka till graven. Kommer nog som du skriver, kännas konstigt att se stenen.
    Stora kramar till dig! /Hanna

    SvaraRadera
  2. ååh vad jag saknar henne. så sant.. man skjuter det ifårn sig. men det är bara för att saknaden gör alldeles för ont.

    /kim

    SvaraRadera