Malins jul

Vi närmar oss julen. Av alla tidpunkter på året så är nog julen den värsta tiden. Det finns så många minnen från alla jular. Allt från jularna när Malin var liten till de senaste. Malin älskade traditioner. Hon värnade om alla slags traditioner. Jul, nyår, påsk, midsommar. Jag tror att vi lade grunden för det inom familjen. Vi har alltid haft våra traditioner och det har alla uppskattat.
Att julen blev så speciell för Malin var nog att hon fick utlopp för sin konstnärliga sida. Handla julklappar, själv slå in dem med band, rosetter, lack, etiketter. Det blev så otroligt vackra paket. Det kan alla som har fått något paket av Malin intyga.
När hon var barn hade hon, Ida och farmor Brita en tradition. De gjorde alltid pepparkakshus. När hon blev äldre gjorde hon egna pepparkakshus. De blev till sisst rena konstverken.
Malin och jag åkte också till kyrkogården på julafton. Vi satte ljus på farfar Roberts grav. Jag minns
en gång när vi var där. Malin fick syn på en översnöad grav. Där fanns inga ljus. Malin tyckte så synd om personen som låg där. Bortglömd. Malin övertalade mig att göra den graven fin och sätta ett ljus där. Sån var hon. Otroligt empatisk.
Tomten kom alltid till Malin. Och hon var aldrig rädd eller blyg. Jag mins när vi bodde på Tomatvägen. Vi hade olika tomtar. Bjaerne, vår granne var tomte flera gånger. Men Malin tyckte att tomten var väl långsam. Hon gick då ut på altan och ropade så högt hon kunde: "tomten, tomten, här bor jag. Nu får du skynda dig." Tomten kom och det var inte svårt att övertala Malin att sjunga några sånger för tomten. Bl.a sjöng hon Lasse Berghagens Teddybjörnen Fredriksson, ja så hette han .......
Men Malin sjöng: "Teddybjörnen Föredriksson Jansson hette han." Hon var så rolig Malin, så full av energi.
Julen 2009 var Malins sissta jul. Vi var hemma hos Fredrik och Lotta. Malin försökte övertala mig att vara tomte så som jag har varit så många gånger. Men jag ville inte. Jag sade till Malin att jag har gjort mitt som tomte. Jag glömmer aldrig vad Malin svarade: "Din tomtetid har knappt börjat." Hon tänkte naturligtvis på den tid som alla var övertygade om att den skulle komma. Nämligen när hon själv skulle få barn och då skulle jag vara den självklara tomten.
En annan tradition som Malin skapade med sina närmaste kompisar var att de skulle träffas på julafon, vid ett bestämt ställe. Ett stort träd en bit från oss på Tomatvägen. Om jag nu minns rätt.
Där skulle man byta julkappar. Det var en viktig händelse som man inte fick missa.
Som sagt, snart är julen här. Jag hoppas att den snabbt drar förbi. Visst jag uppskattar julmaten och den gemenskap som ändå finns. Men den uppväger inte den oerhörda förtvivlan och smärta som jag då känner. Det är inte långt ner till avgrunden.