varlden basta

Malin var och kommer alltid vara min allra basta van. Min bastis. Det ar nog manga som har Malin som basta van, men jag latsas lite for mig sjalv att jag var hennes bastis ocksa. Jag traffade Malin nar jag var sex ar och jag bara avskydde henne forsta dagen. Hon hade tva blonda flator och kom till lekis efter att hon varit hemma med vattenkoppor. Jag var avundsjuk. Mest avundsjuk for att alla kompisar som jag lekt med i mina tva forsta veckor pa lekis nu helt plotsligt hellre ville leka med Malin. Inte sa konstigt egentligen, for hon var ju mycket coolare och roligare an vad jag var. Nagon vecka gick och Malin fick allergi ute pa en lekis-utflykt. Nagon dum kille retade Malin och fran den stunden tog jag Malins parti. Gud vad mycket dumheter vi har hittat pa sen dess. En gang flydde vi fran lekis (Malin blev inlast pa ett rum av elak lekis-froken, jag hamtade Malins stovlar och stack till fonstret dar hon klattrade ut). En sommar i ton-aren var vi pa Kreta med mina foraldrar och fick for oss att sticka till en strand med nagra killar mitt i natten. Jag kissade nastan pa mig av radsla nar pappa kom gaende (han hade upptackt att vi var borta och var pa rasande jakt efter oss). Allting var mycket mer spannande med Malin, allting var mycket roligare. Jag ar sa tacksam och stolt att jag fick vara hennes van. Postar ett kort fran i somras da vi tavlade on vem som kunde ha klanypan pa nasan langst, och ett kort fran fyra-fem ar sedan da Malin halsade pa mig i Kalifornien. Malin och jag skulle bli bruna och ignorerade solskyddsfaktor, resulatet blev val sadar.