Malins minnesdag

Den 1 maj har det gått 3 år sedan Malin lämnade familj och vänner. För oss i familjen har det varit en  fruktansvärd sorglig tid. Jag känner mig fortfarande chockad. Ibland kan jag inte ens förstå att hon inte är i livet. Men så kommer insikten.
Till minnesdagen hoppas jag så många som möjligt som vanligt kommer till oss. Vi fikar tillsammans
klockan 15.00.
Ni vet väl hur mycket Malin gillade att fika. När hon började hos oss på jobbet 2007 så drack hon inte
ens kaffe. Så småningom hade hon den största kaffekoppen av oss alla. Jag hörde henne ofta ringa till
sina kompisar och övertala någon att följa med på en fika.
Malin var en mångsidig person. Hon var väl inget mattesnille kanske. Men hon var väldig bra på att utrycka sig både skriftligt och språkligt. Hon var alltid full av energi. Hon hade alltid något på gång.
Planerna var många och stora. Men hon lyckades genomföra det mesta. Och så otroligt social som
hon var. Mig visste hon precis var hon hade. Jag var nog lättövertalad och hon fick oftast som hon ville. Det är jag glad för nu.
Hennes humor var fantastisk. Det är många som fått sig ett skratt tillsammans med henne.
Och jag kan höra hennes skratt. Så smittande det var. Hon var också en riktig buse. När jag pratade i
telefon på jobbet kom hon in och klädde ut mig med allt möjligt. När jag såg som löjligast ut så
knäppte hon ett kort. Det tyckte hon var jättekul. Och alla har väl hört om alla hennes historier
och händelser som hon hade varit med om.
Men det som jag tänker mest på var att hon var så omtänksam. Hon kunde skälla och gnälla
på mig men när det verkligen gällde så fanns hon där. Hon kunde ha gjort allt för mig.
När ni kommer till oss den 1 maj så har jag en överraskning att visa er.
En sida av Malin som alla kanske inte känner till.