Jävligt hårda utanpå - Jävligt mjuka inuti

Malin. I helgen hände det du hela tiden vetat, vårt band gjorde genombrottet vi så länge kämpat för.

Du stöttade oss helhjärtat och sade alltid att det bara var en tidsfråga. Jag trodde inte riktigt på att du verkligen gillade oss i början. Men jag minns en dag då du kom och hämtade med din bil för bakislunch på kajen, att du dundrade på vår musik för fulla muggar! =))

Detta i kombination med att du faktiskt hade en ansenlig samling tung rockmusik i ditt musikbibliotek övertygade mig att du faktiskt var så cool som få tjejer är.

Efter vinsten så intervjuades vi flitigt bakom kulisserna, och mitt i allt adrenalin och glädjerus och mellan två intervjuer kom Jani fram till mig och sa: "-Du vet vem som visste hela tiden va?" och pekade upp i luften.

Jag brast på en microsekund. Tårarna forsade och vi grät som barn i varandras armar. Vi kunde inte sluta, glädjen och sorgen fick kroppen att skaka.

Det var så här du var; du tog fram allt det bra hos oss... Vi har en hård image i bandet, du älskade och supportade den. Men du gjorde precis samma sak med vår andra sida, den mjuka mänskliga.

Och denna natt var du så närvarande. Jag ser dig framför mig, hur du ler och fnissar.

Ödmjukast tack för hjälpen med genombrottet min vän.

Love.