29 oktober 2010

Kära Malin.

Vår vänskap började för ca 18 år sedan i grushallen. Jag minns det som igår. Jag hade spelat i ett sämre fotbollslag i flera år och sett upp till alla som spelade i VIK, bla dig Malin. En dag fick jag chansen att komma på VIK:s träning. Jag var ca 10 år och så nervös att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Alla blängde på mig när jag kom. Hasse, som var tränare, bad oss dela in oss två och två och min första tanke var "jag kommer bli över". Men då klev min blivande kompis Malin fram och sa något i stil med "ska vi va?" Jag blev så glad så jag minns det än idag.

Under de kommande mellanstadie-, högstadie- och gymnasieåren umgicks vi en hel del. Förutom att vi spelade fotboll sov vi ofta över hos varann och dessutom var vi brevkompisar. Vi var med i något form av nätverk så vi hade väl ca 50 brevkompisar var runt om i sverige som vi inte ens hade träffat. Kan tyckas konstigt, men riktigt kul tyckte vi då. Jag introducerade dessutom Nirvana för dig för jag tyckte du bara hade töntiga samlingsskivor. Kurt Cobain blev din idol och du tapetserade dina väggar med nirvanaplanscher till Hasse och Meidis förtret.

På senare år har vi inte umgåtts lika frekvent men trots det har det känts som igår varje gång vi har setts. Vi hade kommit överens om att vi inte behövde ha dåligt samvete för att vi inte hörde av oss på ett tag för vi visste båda att vår relation skulle vara för evigt iallafall.

Eftersom jag inte har facebook, trots att du har tjatat på mig tusen gånger Malin, så tog det ca en vecka innan jag fick reda på att du hade blivit sjuk och låg på infektion. Jag blev jätteledsen när jag fick veta det och åkte och hälsade på. Efter det blev jag lite lugnare för jag tyckte du såg så pigg ut trots allt.

När du sedan hade blivit ännu lite bättre åkte vi till Pizza Hut och åt en kväll. Sen ville du ha skjuts till Hälla för du BEHÖVDE köpa skor. När vi kom dit så var det 10 min kvar tills de skulle stänga. Du ville gå in på Lindex och kolla men jag sa "är det inte bäst att vi koncentrerar oss på de där skorna först?" Du gick med på det. Sen gick vi in på Stadium och du köpte ett par converse och på vägen tillbaks skulle du in på HM. De hade dragit ner halva det där gallret vilket för mig betyder "inga fler får komma in". Men du hoppade under på dina kryckor så det var bara att följa med för min del. Tillslut hade alla kunder lämnat HM utom jag och Malin för Malin kunde inte bestämma vilken lukt hon skulle ha på sin hudlotion och vilken färg hon skulle ha på nagellacket. Jag sprang och hämtade nagellack av alla möjliga märken och färger för jag ville ju bara lämna butiken men det enda svaret jag fick av den coollugna Malin var "det där har jag redan". Jag sa "du kanske inte behöver några fler då". Men det var klart hon BEHÖVDE det. Vi skrattade. Så typiskt Malin. Malin älskade grejer och hon var så väl medveten om att jag hatar grejer. Vid något tillfälle gav hon mig en lite plastbit som kom från något särskilt ställe. Hon sa att jag alltid skulle ha den med mig för den skulle ge tur och jag bara tänkte åååå maaaaalin!

Men gud vad roligt jag har haft tillsammans med dig Malin. Jag är för evigt tacksam över att vi kom varandra så nära. Nu har jag ramat in ett kort på dig som jag har på byrån så jag ser dig varje dag. Jag hoppas du ser att dina föräldrar har smyckat den finaste graven på Hovdestalund och det är din. Sist jag var där berättade jag för dig att jag och Tobbe ska ha en bebis i vår. Jag hoppas och tror att du hörde det. Jag är så ledsen över att den inte kommer att få träffa dig men jag ska berätta om dig när den börjar förstå.

Jag saknar dig nå grymt.

Puss och världens längsta kram från Linnéa

2 kommentarer:

  1. Draåthelvete vad tungt det här var att läsa... gråten i halsen

    SvaraRadera
  2. Så fint brev du har skrivit Linnéa, jag vet att Malin tyckte jättemycket om dig. Kom gärna förbi oss. Stor Kram Mamma Meidi

    SvaraRadera