22 juni 2010

Älskade syster

Jag har så länge velat skriva någonting på Malins minnessida men inte riktigt kunnat. Det är alltför svårt att förstå vad som faktiskt har hänt, att min lilla syster yster inte längre finns kvar här hos oss.

Jag har följt Malin under hela hennes liv och var 16 år när hon föddes. Den första tiden var hon bara en liten busunge, men vartefter åren gick blev ålderskillnaden bara mindre och mindre. De senaste åren blev vi systrar på riktig, jag är så väldigt tacksam för den här tiden men samtidigt väldigt ledsen att den blev så kort. Malin var så bra att prata med oavsett om man var glad, arg eller ledsen. Hon var alltid lojal och sa det man ville höra i precis den stunden.

När jag sitter här och skriver kommer att tänka på en episod från förra året som var så typiskt Malin. Hon var mycket hemma hos oss i vårt nya hus det senaste året, bl.a. hjälpte hon oss med trädgården förra sensommaren. Vi hade grävt sönder tomten på baksidan så vi behövde så gräs och fixa till. Det hände dock inte så mycket, varken jag eller Fredrik (min man) hade någon ork att ta tag i tomten.
Men det hade syster yster, här skulle hyras jordfräs och vält och gräsfrön skulle inhandlas. Malin slet med jordfräsen och välten, det var tungt och så slitsamt och jag förstår fortfarande inte hur hon orkade (vi hjälpte väl till förstås – under tvång).
När gräsmattan var klar var det dags för nästa projekt: i ett hörn av trädgården låg det nämligen en stor hög med brädor, kvistar och trädgårdsavfall som enligt Malin skulle bli prima trädgårdsland. En hel dag från morgon till sen kväll stod hon och grävde och vände jord med en spade. Jag kommer ihåg att hon skrattade och visade sina händer fulla av blåsor efteråt.
Men hon var inte riktigt färdig i och med detta, för hon hade fått syn på en massa gatsten i en hög och hade redan börjat planera bygge av liten mur. Muren skulle byggas runt de blivande bärbuskarna i det nya trädgårdslandet. Så det var bara ut och köpa murbruk och murslev, och vi fick både muren och bärbuskarna på plats till slut.

Det gick åt mycket Coca-cola light under den här perioden, men hur envis och full av energi var inte min älskade syrra.

Din Syster

2 kommentarer:

  1. Haha, fifan, jag minns den sommaren. Meningen var att vi skulle komma förbi och spana in hennes trädgårdsverk (även värk) och äta bullar i poolen. Nu blev det inte så, men jag är inte förvånad att hon fick i ordning allt, envis var hennes mellannamn.

    SvaraRadera