Att bli vuxna tillsammans...

...lyckades aldrig jag och Malin med. I en lägenhet på mindre än 15 kvadrat bodde jag, Malin och Sara i omgångar. Vi fick inte plats alla tre samtidigt. Vi hade just flyttat hemifrån, skulle bli bartenders och så skulle vi ha skitkul. Att jag lyckades träffa på just de här två tjejerna har jag varit tacksam för hela tiden. Jag fick lära mig att det gick att ha kul på helt nya sätt.

Ni vet såna minnen man kan börja fnissa åt när det verkligen inte passar sig, Malin är med i många av dem. Vi lyckades sova igenom ett fönsterbyte i den lilla, lilla lägenheten för att på morgon märka att vi inte bara hade nya fönster utan att också diskstället var uppskruvat på väggen. En plan vi hade haft länge men inte riktigt tagit tag i. Några dagar senare dök vaga minnen upp hos Malin att hon öppnat dörren till hantverkarna och då också gett dem diskstället. Hon kunde bara hoppas att hon tagit på sig något innan hon öppnade.

En gång i veckan fick vi post. Det var pappa Tolf som skickade senaste avsnittet av Rederiet. Det var den mest heliga timmen på hela veckan, alltid med vita frallor och camembert. Det var nog det enda jag kan komma ihåg att vi åt under hela tiden egentligen. Om inte California White och naturgodis räknas som kost

Vi tränade också. Fyra personer på två gymkort. Fast det fick vi sluta med när vi blev utjagade av en aerobictjej som skrek att vi inte hette Niklas.

Innan jag blir långrandig...jag är så otroligt glad att jag fick spendera min mest vilsna tid i livet med en person som visade att allt kan vara roligt om man bara låter det vara det. Det är också otroligt vackert att på avstånd se vilka fantastiska vänner Malin till slut blev vuxen med. Jag lider med er att ni har förlorat en så underbar människa i er vardag samtidigt som jag hoppas att ni så småningom också fnissar för er själva på bussen åt någon av alla galenheter utan att känna er sorgsna.

Himlen har fått en ängel till.

Av Ida S